I den paneldiskussion som följde dagens presentationer konstaterades att det finns behov av ökat samarbete mellan olika svenska aktörer i genomförande av utvecklingsprojekt i ett samarbetsland. Det är också viktigt och självklart att involvera den mottagande parten i planeringen av projektet, dels för att förankra ägarskapet men också för att få ett lyckat resultat. Det lyftes också att vi som svenskar inte enbart bör tillhandahålla den expertis som efterfrågas utan också parallellt arbeta med att främja ”good governance” (ung. god styrning och förvaltning). Någon menade att det är viktigt att försöka öka samarbetet mellan myndigheter och civilsamhället vad det gäller utvecklingssamarbete, både i Sverige och i samarbetslandet. På så vi kan man nå längre och få större genomslag. Ett ökat samarbete mellan svenska resurser i ett samarbetsland bör eftersträvas. I detta sammanhang bör ambassaderna fungera som länk.
Det finns en rad utmaningar när man arbetar med ämnesområdena ”institutionell utveckling” och ”good governance” och samtidigt en rad olika sätt att komma tillrätta med dessa utmaningar, som kan vara både generella och kontextspecifika. Det finns ingen universallösning som passar alla utan den måsta anpassas till den aktuella situationen. Även om aktuell forskning ännu inte fått fram de perfekta metoderna för införande av ”good governance” bör det praktiska arbetet fortgå. Ett erfarenhetsutbyte mellan forskningen och aktuella projekt ger möjlighet till ständiga metodförbättringar.
Biståndsorganisationer/-myndigheter behöver egentligen mer kunskap om teorierna bakom ”good governance” för att kunna göra ett bra jobb. Det konstaterades att dessa tyvärr inte har tid eller möjlighet att gräva något djupare i detta utan måste kasta sig ut, mer eller mindre handlöst, i verkligheten. Detta styrker behovet av ökat samarbete mellan forskning och praktik.
FN:s globala mål för hållbar utveckling är ett globalt beslut och det finns en stor vilja att genomföra dessa på ett bra sätt, vilket i sig är en utmaning. De presentationer som gjordes under dagen fokuserade på den internationella dimensionen av de globala hållbarhetsmålen, men vi får inte glömma bort att vi har ett arbete på hemmaplan att göra också. Det är bra att vi nu börjar diskutera detta med de globala målen för hållbar utveckling och vad det kan få för inverkan på vårt arbete framöver, på alla plan.
Det konstaterades att ett framtida samarbete mellan olika aktörer avseende governance och institutionella frågor är nyckeln till framgång, men ändå fortsätter vi arbeta isolerat i stuprör. Problemet är nog att ingen organisation vill kliva fram och leda arbetet för då måste man ta mer ansvar. Därför bör man i dessa sammanhang identifiera någon som tar ledningen, om vi vill komma framåt. Dessutom kommer ökat aktörssamarbete och arbete över sektorsgränser bli ännu viktigare i genomförandet av agenda 2030.
Det noterades bl.a. att den privata sektorn saknades på dagens seminarium, även om de blivit inbjuda. De är också viktiga i sammanhanget och det är viktigt att hitta plattformar där vi kan arbeta tillsammans mot gemensamma mål. Dessa mötesplatser skapas inte av sig själv utan kräver att alla aktörer gemensamt bidrar till att hitta former för samarbete.
Trots svåra utmaningar i vår värld finns också positiv utveckling och jorden har aldrig varit ett bättre ställe att bo på. Vi bör dock gemensamt fortsätta att arbeta för att möta de utmaningar vi står inför, för att få en bättre och mer hållbar fördelning av jordens resurser.